Det var ju bättre förr, så hör man ofta. Kanske ändå att en närmare analys , kan vara av värde. Naturligtvis finns det både + och - i varje tillvaro.

Allting var ju enklare för 75 år sedan. Samtidigt var alla mer direkt ansvariga för sin tillvaro.

För att komma till hur dagen såg ut, måste man tänka till om vad som fanns att tillgå. Radio,- TV,- Elektriska apparater,- sparsamt med lampor( högst 3x15 watt pr hushål),- bilar,-motorcyklar,- alla former av värmeanläggningar,- fabrikstillverkade kläde fanns inte,- (mat,-smör,-mjölk, var gårdens), kort sagt allt var vad gården gav. Vägen var en stenig skgsväg, som vintertid var upptrampad av hästtransporter.

INGA FÖRDELAR DÅ.

Jomenvisst. Som barn fick man vara och leka, så mycket man ville med djuren i ladugården. Rida på hästen ( Om än barbacka). Tämja oxen att dra hölasset,- leka med getkillingen-småkalvarna,och allmänt undgås med djur.

Fråm fem års ålder, delta i dagssysslorna och därmed vara delaktig i hemmet.

Skidorna vid dörren, klara till utfärder i månskenskvällar.

Sitta hopkurad i något hörn och lyssna til de mest utbroderade historir om både naturliga och övernaturliga upplevelser.

Romantiskt, eller hur. Ja, det är ju så när man minns, men visst var mycket tungt. Och hur präglade den tillvaron den livssyn jag har idag? Det är väl det intressanta i hela resonemanget.

Det har hela tiden varit "ett omtänkande", för att kunna se och i någon mån förstå vad som hänt mellan det "egenansvariga" samhället och fram till en samhällsform där samället bestämmer villkoren.

 För att komma "någon vart", måste jag dela upp tillvaron i olika mål, för jämförelse. Det är mest för att själv "reda ut begreppen" men om någon orkar läsa och ge kommentarer, är det kul. Jag har ju inte fostrats i det nutida samhället och kan således bara gissa hur det är.

Nästa inlägg, tänkte jag titta litet på hur man känner inför dagshändelser.

Eskil