Det sägs ofta att barndom och ungdomstidens upplevelser, lägger grund för betenden och levnadsmönster.

 Om och i så fall vad och omfattning är svårt att bedöma. Dock tror jag att uppväxt i glesbygdsbyn, var en grund för mitt tidigt utvalda valspråk hade en grund i den allvarliga och religiösa miljö som härskade i bygden.

Den var grundad i poesin och löd:                                                  
            Låt mig gå som jag vill,

Låt mig bara inte stanna.

Låt mig bara inte stelna till en stod.

Så att livet studsar åter,

från min oberörda panna

så att bondförståndet stannar mina lod.

------------------------------------------------------

En annan framträdande kvarleva, är att efter alla dessa kvällar med spökhistorieberättande, finns ett stort intresse för program i det "Det okända".

Många gånger underhållande och lämnar öppet för teorier och mystik.

------------------------