Nej Linda, så menar jag inte. Förr fanns det många tunga bitar, hur de påverkat folk och först och sist mej, vet jag inte.

Vad jag reagerar på, är att samhället idag blir allt mer byggt på politisk styrning och dessutom av många politiker som mest bara har jobbet som sysselsättning och inte för sin visdom.

Mitt vredesutbrott gällde riksdagsfolk som jagar folk som slutat ett jobb, under tiden det finns ett antal f.d riksdagsmän som under lång tid uppbär en lön på omkring 50000 kr i månaden, utan att ens söka nytt jobb. (Hur många andra jobb med den lönen kan man få, utan utbildning?)

Eller chefer som har milioner i lön, medan de som gör jobbet har 16 000.

Nej bitter är jag inte, men oroar mej för hur Ni ska klara av att hjälpa era barn till en harmonisk tillvaro, när prestationskrav sätter värdet av individen.

Min erfarenhet säger, att t. ex en dyslektiker kan fungera bättre än många andra, när han kommer fri pressen, eller kraven som idag ställs i samhället.

Jag är helt övertygad över att det mesta av kriminalitet och bråk i dagens samhälle beror på den styrning som ställs på barnen, utan att se till deras intresse eller förmågor.

Det finns ju ett litet jag i varje individ.                                          
             Sedan, jag hade ett riktigt hem med mamma och omboning som inget dagis kan ge, det tror jag var värden vi fick i all torftghet, och som gav oss känsla av egenvärde. Jag tror att barn som haft en osäker egen uppväxt, ofta sätter orimliga och villkorslösa krav på sina barn, vilket de barnen för vidare och därmed allt flera utanförskap.

Eskil

Det ser väl konstigt ut med de stora uppehåll som blivit i bloggen. Sanningen är att jag försökte med Tele 2-s mobila bredband, vilket inte alltid fungerar så bra ute i landsbygden, i synnerhet vid speciella väderförhållanden. Även telefonen påbredband drabbades.

Nu har jag tecknat avtal om bredband på kabel, som kommer inom någon dag.

Eskil

Lördag morgon, jag sitter och låter allt dravel från TV-n komma in i min utvilade hjärna. Vad håller man på med?  Så många gånger har jag beslutat att inte blanda mej i alla tokigheter som pågår. Å andra sidan, verkar det som ingen annan reagerar. Det talas så stort om människors rättigheter och aldrig har väl individens frihet varit mindre, när det gäller välja väg till lycka i sitt eget känsloområde.

En kvinna som vill bara vara kvinna och mor, prioriteras sannerligen inte, utan ska ut i förvärvslivet fast lågavlönad blir det skattekronor till lön för redan överbetalda politiker.

Inte ett ögonblick talar man om hur en individ skulle vilja leva, för att inte tala om hur en individ skulle känna den trygghet som ett barn behöver för att bli en harmonisk och välanpassad medmänniska.

Unga mörar frågar sej, hur kan jag bli en bra mor. Ja hon får ju inte vara mor ens, det sköter samhället om i sina dagis och fritids, där kan samhället styra in barnen i det rätta industrilivet som ger höga löner och skatter.

I sjuttiofem år, har jag sett utveckling av välfärdsamhället, liksom hur folk blir allt vilsnare och vildare. Jag kommer inte att se vändningen, men hoppas ni som idag är unga får uppleva ett människovänligare samhälle.

Eskil.