En dag när jag jobbade med justering av skidlift, kom en ca. sextioårig man och frågade om där var öppet för slalomåk.

När jag berätta sammanhangen och lovat att han fick åka på egen risk allmedan liften var igång.

När jobbet var klart gick jag in i skidstugan för att fika och som mannen också kom ,bjöd jag på kaffe och frågade sedan, varför det var så viktigt att åka. Han berättade att han varit resande och på fritid brukat åka i backarna. Nu hade han fått Leverkanser och hade nån månad att orka vara i gång. Han hade hittat tröst i en dikt, som han läste upp utantill och vad jag tog fasta på var slutet på varje vers som lydde "Det är inte längden liv, det är mängden liv som räknas:

Vi kom in på hur det var förr, uttryck som använd i många osakliga sammanhang.

Enda värde med livshistoria är väl att jämföra och lära, något som jag tror är den stora meningen med livet.

Framställ tillvaron i den obekväma "gårdagen" så är det hela tiden hur vi upplever dagen som avgör hur vi har det. Att ha, eller få allt man önskar sej

betyder inte lycka. Men att ha vänner och känna sej omtyckt skapar lyckokänsla. Jag har sett alltför många "ekonomiskt oberoende" vårdas för psykiska bekymmer och många fattiga som allt lett och varit glada.