Lördag morgon, jag sitter och låter allt dravel från TV-n komma in i min utvilade hjärna. Vad håller man på med?  Så många gånger har jag beslutat att inte blanda mej i alla tokigheter som pågår. Å andra sidan, verkar det som ingen annan reagerar. Det talas så stort om människors rättigheter och aldrig har väl individens frihet varit mindre, när det gäller välja väg till lycka i sitt eget känsloområde.

En kvinna som vill bara vara kvinna och mor, prioriteras sannerligen inte, utan ska ut i förvärvslivet fast lågavlönad blir det skattekronor till lön för redan överbetalda politiker.

Inte ett ögonblick talar man om hur en individ skulle vilja leva, för att inte tala om hur en individ skulle känna den trygghet som ett barn behöver för att bli en harmonisk och välanpassad medmänniska.

Unga mörar frågar sej, hur kan jag bli en bra mor. Ja hon får ju inte vara mor ens, det sköter samhället om i sina dagis och fritids, där kan samhället styra in barnen i det rätta industrilivet som ger höga löner och skatter.

I sjuttiofem år, har jag sett utveckling av välfärdsamhället, liksom hur folk blir allt vilsnare och vildare. Jag kommer inte att se vändningen, men hoppas ni som idag är unga får uppleva ett människovänligare samhälle.

Eskil.